Herr Bonnier angriper fildelning i en debattartikel.
Den svenska flatheten mot fildelning får oss att framstå som efterblivna, menar Hr Bonnier.
Det är samma gamla visa. Monopolister upprörs av att det finns en marknad och att det finns marknadskrafter. När konsumenterna rör sig bort från de produkter som monopolisten tillhandahåller då ropar monopolisten på polis. Staten måste gripa in och återställa ordningen, så att inkomsterna blir konstant ökande.
Inom branscher utan monopol är priset ett viktigt medel för att stärka marknadspositioner. Men inte i en monopolists värld. När monopolisten satt priset för högt så att kunderna inte längre vill köpa varan, då ropar monopolisten på polis. Vi måste återställa ordningen!!
Men visst är situationen mer komplex än så.
Musik och film har genom mediamopolisters skickliga marknadsföring blivit centrala för tonåringars identitetsbildning. De har kommit att kontrollera symbolerna för varje generations identitet, dess idoler. Det är en väldigt attraktiv position för mediabolagen, en position som ger stora möjligheter att tjäna pengar.
Men det är också en position som kräver visst ansvar. Om mediabolagen inte förstår sin marknads särprägel utan betraktar den på samma sätt som andra marknader, t.ex. köttmarknaden, då kan positionen baktända. En slarvigt skött monopolistisk marknadsposition medför i detta fall att stora grupper av tonåringar förnekas tillträde till sin generations ikoner. Gissa vad som händer då?
Jag skulle säga att fildelning är produkten av att mediabolagen misslyckats med att hantera sin gynnsamma position. De har försökt tjäna pengar på uteslutning istället för på inkludering.
Och så gör tonåringarna uppror.
Mediamonopolisterna har helt enkelt klantat till det!
Och när de fått upproret på halsen ropar de på polis.
Då ska samhället rädda dem från de ondsinta tonåringarna.
Sänk priset istället!!
När kunderna väljer Exit måste kunderna lockas tillbaka, inte demoniseras som ondsinta brottslingar, och staten ska definitivt hålla sig utanför!!
